Japan - cyklisternas land

..

...är mina fina bakgrunder (a).

Main:




Laptop:

...jag spenderar mina dagar. Okej kanske inte jämt, men ofta iallafall.

...frukost...

... LAN-tofflorna måste få synas lite oxå...

Now when youve seen my crib, its time to leave.. SO LONG BIATCHES! xD

Some have requested my UI so ill put up a pic here.. I dont use many addons so its nothing cool xD

Två personer i min guild ska gifta sig! Han friade till henne genom guildchatten eftersom att det var in-game de träffades =)



Och hon svarade....



GZ =)

Allt som sas under tiden hittas i bilder nedan xD

Idag har jag lyckats med att få Titti att gå ut och kissa och jag har bara varit tvungen att tända i kaminen 2 ggr. Jag lagade msn på Åbergs dator och ser nu fram emot en kopp te.

---

---

---

Så, nu när ni vet hur det ligger till så behöver jag egentligen inte skriva mer, men jag tänker plåga er iallfall. Mattias familj är borta i Sälen över sportlovet så vi bor hemma i huset i veckan. Titti måste matas, bajsas och tas hand om. I morse var det iskallt i hela huset eftersom att ingen hade tänt i kaminen, så jag gick ner för att tända. PIIIIP efter 2 minuter. Jaså, brandlarmet, det brukar sluta efter en stund. PIIIIP efter 20 minuter. Jaså brandlarmet, det brukar sluta efter stund. Men inte i dag, nej då. Det hela slutade med batteriuttag efter 2 samtal till Sälenborna eftersom att Mattias inte hade telefonen på (förvånad?), OCH en blöt fläck på köksmattan. Titti tyckte visst att jag hade varit borta för länge och protesterade genom att vägra vänta 2 minuter på att få komma ut och kissa. Tidningspapper.

Uppdatering:
Jag har nu tänt i kaminen för 4:e gången i dag. Varför vill ingenting funka som det ska när jag är i närheten nu mer? Jag tycks inte ens kunna få iordning på sketna msn :@. JÄKLA SKIT JÄKLA SKIT JÄKLA SKIT! Nu ska jag gå ner och tända igen. Senare uppdatering kanske kommer.

---

I am going away for a while
But I'll be back don't try and follow me
'Cause I'll return as soon as possible
See I'm trying to find my place
And it might not be here where I feel safe
We all learn to make mistakes

And run from them, from them
With no direction
We'll run from them, from them
With no conviction

'Cause I'm just one of those ghosts
Traveling endlessly
Don't need no roads
In fact they follow me
And we just go in circles

Now I'm told that this is life
And pain is just a simple compromise
So we can get what we want out of it
Would someone care to classify
Our broken hearts and twisted minds
So I can find someone to rely on

And run to them, to them
Full speed ahead
Oh you are not useless
We are just

Misguided ghosts
Traveling endlessly
The ones we trusted the most
Pushed us far away

And there's no one road
We should not be the same
But I'm just a ghost
And still they echo me

They echo me in circles

---

Eftersom att Min käre pojkvän Mattias så fint efterfrågade min underbara förmåga att blogga, så tänkte jag tillägna detta enstaka inlägg till honom. BRYT INGA BEN FÖR TUSAN <3!

I övrigt mår jag som vanligt. Stressad som få, men kan inte göra något åt det. Ni vet när man har så mkt att göra så att det lixom lägger sig som ett lock i huvudet? Var ska jag börja?! Tenta hit och tenta dit.. vem bryr sig egentligen? Nu slutar vi klaga och ser fram emot Kroatien! Förmodligen blir det något kort blogginlägg eller två från resan, men när har jag ingen aning om! Familjen Särnholm ska vara borta en vecka i Kroatien från och med lördag 16 maj, det är ju snart! Oroväckande är dock att jag drömt hela två nätter i rad om misslyckade flygplanslandningar. Planet landar och studsar upp igen ( ni som har flygit vet), och när det landar efter studsen så tippar det.. och lixom välter. Ska man vara rädd?

Hojt på er, hoppas ni får det bra här hemma i nu mer inte så kalla Sverige (eller var ni nu befinner er)..

Att vara död och begraven är något vi alla kommer "genomgå". I morgon händer det för morfar.
"Som en bro över mörka vatten.." Vem sjunger jag till? Morfar är ju redan borta, han ska väl inte behöva bäras över några djupa hav eller genom mörka stunder? Sjunger jag för mamma? Eller till mamma kanske det heter.. Mamma och Per och alla som är där.. Det är väl de som behöver den bäst. Sången alltså.

Det räcker inte med en skit sak i vardagen. Om en och en halv vecka gäller det. Godkänd i Matte C och Biologi A? Nej, jag tror inte det. Fastän jag alltid förbereder mig på att det ska gå som sämst, blir jag alltid besviken om det verkligen blir så. Är det mänskligt? Eller är det bara jag som är konstig igen...

Hampus kommer hit nästa år och pluggar tyska med mig :)! Haha! Jag tycker det är så roligt, han har ju bott i Schweiz i massa år, och pratar redan bra tyska. Det är han som kommer få lära mig. Jag ska bli tysk flygvärdinna någon dag..

 ..Eller inte.


God natt Morfar, hälsa mormor <3

...Var tar de vägen? Jag vet inte...

Biologidag i dag. Vaknade, drog upp persiennerna, kollade på termometern. Suck. -1 grad. Bara för att jag, för omväxlings skull, valde att lita på gårdagens väderprognos, fick jag gå utan regnjacka dagen ut. Kall, blöt och hungrig... Heeela tiden.

Nej, jag ska inte klaga. Hur ska det här gå i lumpen? Hoppas att jag fortf. vill göra den nästa år. Förmodligen har jag väl kommit in i en till fas där jag vill göra allt som är lite fränt. Joina militären, bli polis, ta jaktlicens.. Ni vet hur det är.. Eller? Är jag konstig på mer än ett sätt?

Matte, matte, matte... Nej, jag pratar inte om Mattias, utan om Matematik C som jag så lätt och nätt ska klara av på kvarstående 3 veckor. Skönt att man inte ens har gjort hälften.. Överlycklig om man har 1 timme till övers ibland. Nu t.ex. Varför sitter jag här? Jag borde plugga. Blogga är väl ändå inte min grej. Jag som inte har något som helst spännande att skriva om just nu. Här sitter jag och skriver massa skit, som någon förmodligen inte ens kommer orka läsa hälften av.  

Ytlighet är jobbigt. Fruktansvärt jobbigt. Skitsnack är jobbigt. Fruktansvärt jobbigt.

Tillbaka till matteboken och det så kallade "inte himmlen"..



Saknar dej morfar, hälsa mormor <3

Jag har nog inte riktigt fattat att det har hänt än. Någon som har funnits med mig sedan små rosa barnaben har lämnat sin plats på jorden. Kall och blå, ihopsjunken och mindre än någonsin. Vem har rätten att ta någons liv? Gud? Jag det skulle väl vara han, om någon. För oss som valt bort att tro på honom kan det kännas lite konstigt.

"Vad händer efter döden? Blir det mörkt eller ljust? Varmt eller kallt? Och hur vet man det om man ändå inte känner eller vet något? Att upphöra helt är ju en omöjlighet, eller?"

Det enda som är riktigt säkert med livet är att man någon gång ska dö. Det är sant. Prova kom på något annat. För mig känns döden just nu väldigt nära. Tänk om det skulle vara så att man faktiskt bor kvar på jorden efter sin död, fast lixom i en annan dimension. Vad jobbigt att se och höra allt, men aldrig kunna göra något åt det.

Mest synd tycker jag ändå om mamma. Mamma och Per. Båda föräldrarna borta. Jag som är liten och klen och gråter för minsta lilla, skulle nog bryta ihop totalt. Få de flesta psykiska sjukdomar som finns och bli hypokondiker på köpet. Jag kan verkligen inte tänka mig hur det skulle vara utan mamma och pappa. Vad fan skulle jag göra?

Jag vill slå söner allt.. Väggar och träd, slita upp gräs ur marken.. Men ändå vet jag att det inte hjälper.. För när vår käre Gud har gjort sitt val, då finns det inga vägar tillbaka.

Nu var det tio år sedan mormor dog. Det är ganksa länge sedan. Eller är det så länge sedan egentligen? För om världen har funnits i 5 miljarder år, och solen i 13,7 miljarder år, så är väl 10 år ganska lite? Tänk hur fruktansvärt kort tid man lever, om man jämför med hur länge man ska vara död.

Är inte den svenska sommaren helt underbar! Regn, sol, regn, regn, sol, moln, regn, åska, sol, regn och ännu en gång, -MER REGN!

Man får väl trösta sig med att man i alla fall fick en fin resa till Finland med släkten. Alla av det kvinnliga könet på pappas sida åkte för en vecka sedan i väg till Åbo i Finland för att hälsa på en ganska (om ni frågar mig) avlägsen släkting. Farmors kusin, hallå!? Jaja! Kul var det i alla fall och vi han med ganska mycket på tre dagar. Både resan dit och resan hem tog en himla stund. Vi var tvugna att sova på båten båda gångerna!

Väl i Finland han vi hälsa på Mumin, bada på ett badhus, som enligt finnarna skulle vara enormt, men som egentligen inte ens skulle uppfyllt halva Gustavsvik, och så han vi såklart shoppa en del oxå! Det roligaste och kankse oxå sötaste på hela resan, var när min lilla kusin Terese stog och hoppade utanför mumindalen innan de öppnat grindarna. Hon höll i gallret, å skrek "Muuuuumin", "MUUUUUUMIN", som om att hon hade längtat hela livet efter att få träffa det vita trollet. Nu när jag tänker efter är det nog så. Allt var så mycket större när man var 4 år. Tomten fanns påriktigt och Mumin med!

  

 

---

Sommaren ser i övrigt ganska lugn ut. Några eventuella utlansresor står på listan och en augusti-tripp till Sthlms skärgård för att hälsa på Mattias lumparkompis Philip. Där ska spelas paintball och skrattas i massor!

Ola och lena, Ester och Maja kommer hem från Japan i sommar oxå. Det ska bli kul att  träffa er igen :)!

Hampus är i Schweiz, ska man hälsa på eller inte? Vet ej, känns som om att 2000 kr är ganska mycket pengar när man bara jobbar 50 %. Förresten! Jag jobbar numer på Almstedts Blommor. I alla fall över sommaren. Hoppas hoppas hoppas på att få fortsätta (i alla fall) extrajobba där i höst och framöver. Jag trivs jätte bra :)!


Nu har jag skaffat Facebook oxå. Typiskt. Jag som inte ville bli medlem på någon mer community eftersom jag tröttnat på skiten. Men men. Eftersom att det inte går att få tag i folk på annat sätt så blev även jag "tvungen" att regga mig.. Jag vet ju hur det blir. Jag kommer som med allt annat som handlar om datorer, att fastna framför skärmen igen. I och försig så finns det ju i alla fall en positiv sak med det; - Jag slipper lägga ut pengar på sjukt dyr solkräm!

Kram på er alla. Ha en bra sommar om vi inte hörs på ett tag!